Radonhistoria

Radon upptäcktes år 1900 av den tyska fysikern Frederich Ernst Dorne. Det var det femte radioaktiva grundämnet som upptäcktes. Dorne visade att radioaktiv gas uppstod vid nedbrytning av radium. Han kallade gasen ’radiumemanation’. År 1910 lyckades Sir William Ramsay och Robert Whytlaw-Gray isolera radon och mäta dess densitet och vikt. Det upptäcktes att radon var den tyngsta gasen av alla naturgaser.  De döpte om ämnet till ’niton’. Slutligen valdes namnet radon år 1923 av The Union of Pure and Applied Chemistry.

Radons skadlig effekt var dock känd redan sedan 1500-talet när gruvarbetare som arbetade i dåligt ventilerade gruvor utsattes för höga halter av radon. Man upplevde att de fik andningsproblem och insjuknade i det som då kallades ”höjdsjuka”.  År 1879 identifierades ”höjdsjukan” som gruvarbetarna led av som lungcancer av Herting och Hesse.

Förekomsten av radon i inomhusluften dokumenterades för första gången 1950 och sedan 1970 har regeringar runt om i världen inrättat organ för att kartlägga radonhalter i sina hem.